När integration skapar sig själv

Jag har hört ordet så många gånger och lika många gånger hör jag hur vi fastnar i betydelsen av det. 
Integration används ofta när vi talar om olika nationaliteter och de politiska debatterna kring liv som flyr från kriget och vill hitta en plats i vårt svenska samhälle.
 
Vi talar sällan om integration när vi talar om det redan befintliga svenska samhället.
Där människor delas in i grupper beroende av föräldrars inkomst, skolors olikheter, fastighetsägares ansvarsnivå eller socialtjänstens varierande kompetens och resurser.
Där vi svenskar väljer att umgås endast med de som lever lika liv som oss själva och som möter samma motgångar som oss själva.
Där vi svenskar väljer att blunda för andra svenskar som inte har styrkan att slåss för sig själv. Bara för att deras kamp inte påminner om vår egen.
Där kampen skiljer sig från en bättre uppkoppling till barnens datorer till rätten att få stanna i sin bostad trots att ens ben inte bär över trösklar och trånga portuppgångar.
 
Ifall du rör dig bland barn och ungdomar ser du detta fenomen väldigt tydligt.
Du ser även hur du som vuxen bidragit till segregationen som råder i många små samhällen i landet.
 
Dina fördomar och dina rättigheter har du sett till att dina barn tagit del av.
De för, med stolthet, arvet vidare. Åt alla håll. Uppåt och nedåt. Framåt och bakåt.
 
De som vuxit upp med trygghet och sett allt nödvändigt materiellt som en självklarhet - väljer att se ned på de som "inte gjort nog" för att nå uppåt.
Och.
De som vuxit upp i avsaknaden av det normen anser vara nödvändigt och tryggt - de ser ner på de som "fått allt serverat på ett silverfat".
 
Så här pågår det... mitt framför näsan på oss.
 
Vi vuxna måste väl ändå ha lärt oss att livets väg kan ta oanade svängar?
Det som är säkert idag, är inte säkert imorgon.
Ändå är det inte den sanningen vi lär barnen.
Vi lär dem bara sanningen som verkligheten visar just idag, utan att prata om igår eller imorgon.
 
Framför allt glömmer vi att berätta för barnen att bakom varje människa du möter finns en historia du inte vet om. Att den historien kan ge svaret på många av de fördomar du känner.
Sök det rätta svaret i den istället för att leta svaret endast i din egen historia.
 
Vi måste våga fråga för att våga förstå.
Och när vi förstår blir integrationen en verklighet och den rätta sanningen även vid köksbordet hemma.
 
Det fantastiska med ungdomar är att ifall de hamnar på samma arena och har samma intresse... då brukar de klara att gå förbi våra middagsvärderingar och livshistorierna de alla bär på blir av sekundärt värde.
 
De modiga. De som ser förbi olikheterna för att nå samma mål. Så enkelt som att vinna en fotbollsmatch. Integrationen har skapat sig själv.
 
De modiga utgör hela integrationen.
Vi måste ge våra barn mod. Det mod som också kallas acceptans.
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: