Mentis numerarefobi
Finns det? Fobi för matematik och huvudräkning?
Nä, jag har hittat på ett eget namn och kanske en egen fobi. Huvudräkning på latin heter enligt google "mentis arithmetica" men att räkna heter "numerare". Skapade mitt fobinamn som jag ville. Blev liksom tydligare så.
Har riktig matteskräck och jag vet vad det beror på.
Ett tivoli i Östersund när jag var, kanske, elva år. Jag och en kompis fick jobba där i två dagar för att vi ville köpa ett varsitt jättestort penntroll (mamma, vart tog min Nikodemus vägen?).
Vi hamnade i båset för "21-lotter" och där hände det som gjort att jag aldrig ens gav matematik en chans:
- Åh, du fick 21!!!
- Nä, det tror jag inte... blir det inte bara 18?
- Nej! Du har fått 21!
Jag var överlycklig att äntligen få ge en vinst! Äntligen!
Jag räknade fel. Stod på mig. Stod på mig hårt. Gav bort ett stort gosedjur. Insåg mitt fel. Gick till chefen (ni kan tänka er en chef på ett tivoli på 80-talet. Är kanske som en tivoli-chef idag, förutom att dagens chef nog inte skulle våga anställa en elvaåring). Han tvingar mig att hämta tillbaka gosedjuret. Jag letar igenom hela tivolit. Hittar gosedjuret. Mannen som "vann" det har redan gett det till sitt barnbarn. Han blir upprörd över att jag ens ber om att få tillbaka det. Jag får inte tillbaka det. Chefen blir vansinnig. Drog av det på min lön.
Där började allt.
En elvaåring som inte fattar att det bara är ett gosedjur och att den där ägaren av min penntrollsdröm som tvingade mig att leta reda på nallen för att ta tillbaka den - kan fan gå och dö!
Sen dess räknar jag på fingrarna i stort sett jämt och vågar aldrig lita på att jag "tänkt rätt" men... från och med nu ska jag börja utmana mig själv.
Jag är ju inte efterbliven så jag borde kunna hitta tillbaka till det mattesjälvförtroende jag hade innan tivoli-incidenten. Eller hur?
Nu ska jag börja träna på multiplikationstabellerna igen och alltid ge hjärnan en chans innan jag räknar på fingrarna (om inte annat förebygger jag tidig demens - med hjärnträning)
Tillie, min lilla läxkompis, kommer bli sjukt imponerad. Hon fyller 10 år på fredag och äntligen kanske jag kan börja utmana henne i matematik.
Inser hur ett trauma är som ett missbruk.
Vår hjärna stannar liksom i den ålder där något gick sönder. För en del när en drog tagit över varje liten cell, för andra när en galen tivoli-chef blir ännu mer galen.
Jag stannade i Matematik - årskurs 3.
