Som ett reservdäck
Man behöver mig inte jämt men man försäkrar sig alltid om att jag är vid god vigör och ser gärna att jag finns med.
Jag är användningsbar men samtidigt en man kan lägga i bagageluckan utan att jag får pyspunka.
Jag trivs när de andra däcken är hela och fina, fulla av egen luft och med godkänt mönsterdjup. När jag mest är en "för säkerhets skull"- medpassagerare.
Jag får leva ett kravlöst bihangsliv då.
Som det reservdäck jag vill vara.
