Vägskyltar lyser upp i nattmörkret
Haren är ju också någons avkomma.
Avkomma, alster, yngel (passar mer till fiskars avkomma), telning...
Haren är någons dotter, kort och gott.
Denna någon har varit på besök i Norrland.
Denna någon bor i samma land som sin dotter, men något mer söderut.
Typ, nästan så långt söderut man kan komma i samma land.
Denna någon är en kvinna, precis som sin dotter.
Denna någon har liknande egenskaper som sin dotter eller man ska kanske säga att dottern visar sig ha liknande egenskaper som den här kvinnan, även om dottern förnekat det i minst två decennier.
En väldigt sen kväll sitter de tillsammans i en liten röd Skoda "Fiffi".
De har handlat på den enda mack som är öppen efter klockan 22.00 i Timrå kommun och är nu på väg hem.
Plötsligt säger kvinnan hänförd:
- Men... vilken måååne!
Alla övriga passagerare ser sig omkring och försöker se ut genom de små fönstren Fiffis tillverkare satt in.
De vänder och vrider på skallarna, vänder och vrider, vänder och vrider... tills kvinnan, den där någon söderifrån, utropar ursäktande:
- Nä, men... det var ju bara en 50-skylt!
Hon pekar mot skylten de passerar och alla skrattar högljutt i bilen.
Alla utom haren.
Haren har förstått att det inte går att förneka längre - hon är sin mammas dotter... mer och mer för varje decennium.
Men som snart fyrtioåring... känns det rätt okej.
Hon älskar ju faktiskt den där virriga, impulsiva och galna harmamman.
Och den där virriga, impulsiva och galna harmamman älskar ju faktiskt henne.
Så hallucinationer till trots och vandrandes starkt genom tobaksrökens dimma kommer härmed en armé av pussar till dig, mamma! Ta emot!
