Vissa föds onda - Andra görs onda.
De är som väsen. Irriterande väsen som river våra husknutar och stör vår ordning.
De är synden, skammen och det förfärliga som händer i vårt samhälle.
Vi pratar ofta om dem.
Vi viskar om dem som om de vore demoner som gömmer sig i en ofantlig och dömd spiral.
Vi ser oss omkring så inte självaste Bergakungen hör oss. Tänk om han visste vad vi sa om hans avkommor. De som sprider en unken kriminell lukt över vår by.
Vi ser, trots att vi blundar.
Vi vill inte ta i det men vill ändå röra runt ett finger i smeten.
Lite mysigt är det. Lite skönt är det. Lite spännande är det.
Vi vet men vill inte veta för mycket.
Nyfikenhet som bara finner glädje så länge en själv står på tryggt avstånd.
De är som utomjordingar. De förstår inte våra normer och gränser.
De är utanför, innanför och den värsta följeslagaren vårt eget barn kan ha.
Vi litar inte på dem.
Vi stirrar på dem som om de vore pesten som smittar en hel generation.
Vi skyddar oss. Vi bär munskydd, skygglappar och klär ryggraden i bomull. Hoppas på att någon allsmäktig tillslut hittar dem och sänder tillbaka dem till rätt planet.
Men… de är inga demoner och de är inga utomjordingar. De är inte heller pesten.
De är barn. Barn som vi vuxna har vänt ryggen.
Ja…
Vissa föds onda. De blev så av naturen.
Andra görs onda. De blev så av oss.