Fittskinn och ollonhud
Ibland är det väldigt hög nivå på diskussionerna i Bergeforsen.
En väldigt sen kväll i ett väldigt mörkt kvarter är det dags för ett gift par att gå till sömns.
Han blev först klar med tandborstningen och hann först krypa under täcket.
Hon går runt och släcker ner innan hon sätter sig på sängkanten och borstar ren sina fötter.
- Herregud, vad grusigt det är inne nu igen! Kan inte fatta att jag dammsög i morse. Så äckligt att gå barfota på golvet, tycker jag.
Han harklar sig och tittar fram under armen han lagt över ansiktet:
- Vadå, har du fittskinn under fötterna, eller?
Hon tittar på honom länge:
- Vadå fittskinn?
Han kliar sig i skägget och gäspar med sin jättestora mun:
- Ja, men liksom, känsligt skinn under fötterna.
Hon börjar asgarva:
- Men fittskinn säger man väl inte? Det har jag aldrig någonsin hört förut.
- Joho…
Hans panna rynkar ihop sig medan han funderar en stund:
- Jo, farsan sa det jämt när jag var liten. När jag sprang barfota och gnällde över småsten, då sa han så.
- Nä, det tror jag inte på. Aldrig!
- Jo, det sa han visst. ”Har du fittskinn under fötterna pojk”, härmar han sin pappas röst.
Hon skrattar ännu mer.
Inte för att ge sig in i någon feministisk kamp men…
- Alltså, fittskinn är inte så jäkla känsligt. Då är nog ollonhuden mycket mer känslig? Säger hon efter en stund.
Han funderar lite och inser att han nog inte har något svar på den frågan.
- Jo, men jag tror det, säger hon, jag är nog rätt säker på det faktiskt. Då borde man väl hellre fråga ifall någon har ollonhud under fötterna?
Ett djupt andetag och i en ännu större gäspning:.
- Ja, men så kan vi göra om du vill, säger han i utandningen.
Han har lagt sig på rygg och det första snarket hörs.
Hon tittar upp i taket och vet inte riktigt vad hon ska tro.
- Nä, det vill jag nog inte…