Haren har...

Att snooza är det bästa som finns. Även om det inte gör dig piggare så får du i alla fall ännu en gång känna den underbara känslan av att falla i sömn. Sova är alltså ännu bättre än det bästa som finns.

 

Tidig morgon i kommunhuset. En nämnd. En förvaltning. Och ett gäng fritidspolitiker.

Diskussioner, analyser, siffror, värderingar och en storm av ännu mer diskussioner. Egna erfarenheter delas, andras erfarenheter delas och någonstans sitter Sammarbetet vid bordet som om det fanns bara ett parti och en partifärg. Sammarbetet vill framåt, vill ge resultat, vill ge medborgarna en rättvis och trygg grund.Samarbetet vill så mycket mer än det har möjlighet till... just nu. Just precis nu. Hur mycket än Samarbetet vill blicka framåt så går det inte att låta bli att snegla lite bakåt. Men vad hjälper det nu? Åren har gått, förlorade för vissa men inte för alla. Resultat tar tid. Alldeles för lång tid. Men det hjälper inte att tappa tålamodet - då har ännu fler förlorat.

 

Haren sitter också där.

Hon undrar varför så få engagerar sig.

 

Efter timmar i politiken och disken hemma i huset tar hon en joggingtur.

Lätt. Det går så jäkla lätt. Kanske ett varv till skulle ge en extraskjuts i viktminskning och flåsökning men hon är inte sån. Hon håller sig till veckans träningsvision ("vision" är ett ord hon använder väldigt ofta nu för tiden så varför inte använda det jämt?). Hon kör det varv som var planerat och promenerar de sista 500 metrarna med en snus under läppen.

Klappar sig själv på axeln och ja, är allmänt nöjd. Funderar ifall hon ska ringa alla som kan vara intresserade eller lägga ut på Instagram att hon lyckats hålla fast vid sin vision denna vecka men hon vet att nästa vecka kanske hennes vision är en annan så hon bestämmer sig för att sluta pracka på folk sina visioner för träningsframtiden. Det är ju trots allt inte för deras skull hon tränar. Och även om de är väldigt snälla och uppmuntrade så, ja, hur intressant är det egentligen? Hennes funderingar avbryts av en höstförvirrad geting som tvingar henne att köra en intervall på 150 meter. Kanske lika bra det.

 

Några timmar senare. Några medlemmar på Östra Långgatan. De pratar Pride, de pratar utbildning, de pratar Ungdomsfest, de pratar kondomer och ja, de pratar visioner. Kortsiktiga och långsiktiga. Sen pratar de om polyamori. En föreläsning som både går tillbaka i tiden men som även stannar upp om idag. Om förutfattade meningar och normer som gör att vi i magen känner obehag över allt som är annorlunda.Lärorikt. Från en nördig fest där sprit och sex var konceptet till att (fakta) polyamori inte nödvändigtvis behöver innehålla vare sig sprit eller sex. Men människan är tryggast i den gamla invanda föreställningen och fördömer alla som påstår något annat. Och vi verkar vilja ha det så.

 

Haren lyssnar och funderar. Funderar över vilket slags "kontrakt" hon skrivit under i sin egen relation. Ibland känns det ju som att de skrivit under två olika "kontrakt" Ett som är skrivet för honom, Björnen, och ett som är skrivet för henne. Men nä, ju mer hon funderar så är hon nog säker på att hon är en rätt gammeldags "kontraktsskrivare". Hon vill ha en primär relation. Punkt. Oftast. Punkt igen.

Men så intressant att lyssna till de som ser saker och ting annorlunda. De unga behöver få höra om detta! Få en öppen blick att se världen med. Ja, nu är ju deras blick ofta mer öppen än vår normförstörda starrblick men vi behöver hjälpa dem bibehålla den. För alltid.

 

Haren undrar hur.

Hon undrar också varför så få engagerar sig.

 

Alla säger ju att de vill.

 

 

(bild lånad från rfsu.se)