Bye bye Sverige
Jag är ju som alltid tokförjust i historiska dokumentärer och ännu mer tokförtjust i att lära mig om olika människoöden. Att leva mig in i andra människors liv. Fascinerande.
Sen är jag också väldigt förtjust i Erik och Lotta. Lotta lite mer än Erik men tillsammans funkar det att följa deras upptåg. Och igår satt jag redo för "Bye bye Sverige".
Jag blev inte besviken.
Hoppas verkligen att vi kan ta åt oss av den och se likheten. Att vi kan ta åt oss av den och känna förståelse. Att vi kan ta åt oss av den och vara tacksamma. Sverige har inte alltid varit vad det är idag. Sverige har inte alltid varit en självklar trygghet som den varit under min uppväxt.
Samtidigt kan vi inte förstå hur vissa länder fortfarande lever under de premisser vi lämnade för över hundra år sedan. Men egentligen, är det så svårt att förstå?
Sätt dig in i en situation där du inte kan läsa eller skriva. Du har inte tillgång till den övriga världen, för på din teve visas bara ditt lands filmer och nyheter. OM du har en teve. De styrande har rätt att slå din kropp om du inte lyder och de styrande har rätt att ta ifrån dig allt ifall du undfaller samhällets lagar. Lagar som någon maktmissbrukare satt upp långt innan du ens var påtänkt. Ingen du möter vet något annat. Ingen du möter vågar något annat.
Vilken tur att några tillslut utvandrar. Med deras vandring kommer kunskapen om världen tillbaka till det låsta landet.
Sen, som jag alltid sagt, och fick väldigt rätt i (jag har ju som oftast rätt):
"Kyrkan tänkte sig nog inte riktigt för när de lärde oss vanliga att läsa och skriva. Shit, asså, där bet de sig själva i svansen!"
Kyrkan gav oss möjligheten att söka kunskap. Att läsa prästens ord och själva tyda den.
Plötsligt kunde vi kommunicera med andra på ett helt annat sätt. Våra ögon lyftes över trädgränsen och över gärdsgårdens stickiga slanor. Drömmarna kom, och äntligen fick de vingar.
