Ibland må vi fatta att barn inte förstår
Vi vuxna har en enorm förmåga att ta för givet att barn förstår. Alltså, framför allt andras barn.
De borde ju förstå vanligt sunt förnuft, tycker vi, och gör de inte de vill vi gärna klassa dem efter det ena värre än det andra som vi aldrig skulle klassa våra egna barn. Vi dömer andras barn värre än vissa politiska partier dömer invandringen och värre än vi dömer en effektvi parkeringsvakt (som faktiskt bara sköter sitt jobb).
Barn ska förstå, helt plötsligt, när regler ändras från att vara en söt liten bebis till att bli en hårdhänt tvååring. De ska förstår när de är "stor nog" eller "för stor för". De ska bara förstå, plötsligt, en dag.
Det börjar alltså när de är rätt små och fortsätter sen uppåt i åldern. Vi räknar med att de barn vi möter har blivit uppfostrade i samma värderingar som vi själva har. Att deras föräldrar prioriterar samma normer som vi gör och vi räknar kallt med att barnen haft vuxna omkring sig som uppmärksammat och lärt dem hur det funkar i samhället och bland andra människor. Enligt vårt bemötande förväntar vi oss att de barn vi möter har samma erfarenhet som våra egna barn och ibland även samma erfarenhet som vi själva har, trots att vi levt minst 30 år längre.
Har du någonsin tänkt på att just i den stunden då du stör dig på någon annans barn, kanske är den stunden då just det barnet möter just den situationen för första gången i sitt liv?
Jag vet, det är svårt. För visst borde en tioåring förstå att inte ta sista kakan på fatet? Visst borde en sjuåring förstå att ringa på dörren innan den kliver in till grannen? En femtonåring - oj oj oj- den borde ju förstå i stort sett allt för att klara det sociala livet ute i stora världen!
Men nä, så länge vi talar om barn är det din och min uppgift att fortsätta upplysa och informera - i evighet.
De kommer få näsbrännor så det står hett till men jag tycker det är onödigt att de ska behöva få det av oförstående vuxna. Av vuxna som tar för givet att alla andra ska vara precis som de själva - lika smarta, lika väluppfostrade och lika perfekta (självbilden kan alltid ifrågasättas).
Tänk om vi alla vuxna istället skulle stanna upp och kolla läget innan vi dömer. De flesta barn gör inte fel för att de vill göra fel - de gör fel för att de inte förstår bättre.
Går jag till mig själv skulle jag bli oerhört förorättad och provocerad ifall jag blev dömd för något jag inte förstår, speciellt utan att få chansen att göra rätt.
Det sociala beteendet vi ser hos barn idag och den jargongen vi har svårt att acceptera säger egentligen mer om vårt eget dömande och vår egen respektlöshet mot en liten människas väg mot vuxenvärlden - än vad det säger om barnen.
