Haren har...

 

Vi ska alla dö. En dag. En natt. En tidig morgon. Eller en sen kväll.

Ingen vet. Men alla vet.

 

Jag som älskar livet. Det orättvisa. Det smärtsamma. Det ljuvliga. Det underbara.

Livet. Som slutar med döden.

 

Deppig? Nä, levnadsglad.

 

Olycklig? Nä, kanske för lycklig.

 

Lycka förbytts ju så lätt. Livets ironi. Ett leende. Slut.

Livrädd. Who wants to live forever? Jo, JAG!

 

Döden. När du minst anar det.

Är det därför jag anar det hela tiden? För säkerhetsskull.

 

De går som hand i hand. Nä. Livet klamrar sig fast på döden.

Ett barn som vägrar släppa taget. Om jag håller fast. Då lever jag.

Döden är stor och stark. Livet, litet och sprött.

 

"Låt inte rädslan hindra dig från att leva"

Men har du inte förstått? När du minst anar det!

Var orolig jämt. Då klarar du dig.

 

Död är nog inte hela världen. Men att lämna världen är döden.

Där är mitt problem.

Så mycket jag aldrig vill lämna. Så många.

 

Dödsångest? Nä, det tror jag inte.