Haren har...

På väg till jobbet idag kom en liten tonåring åkandes på en moped.

I en reflexväst och med ett stort rött märke på ryggen där det stod "ÖVNINGSKÖR".

 

Vid blinkljusen blir jag stående för att invänta den "gröna gubben" och medan jag väntar in det välkända smattrande ljudet från stolpen jag lutar handen mot ser jag hur den lilla fågelungen drar iväg, osäkert.

 

Jag blir så varm i bröstet. Jag blir så lycklig över de unga som vill något och utsätter sig för ett fält av minor.

Minor som kan explodera i ett misslyckande och i deras värld, de ungas, är dessa misslyckanden bland de första de möter i livet men också förödande för deras självkänsla. Just då.

 

I uppfylld kärlek ville jag springa efter och krama om hen och ropa:

- Herregud, vad duktig du är!!! Fan, vad du är bra som vågar!!! Skit i om du kuggar dig en eller flera gånger, bara du gör! Det viktiga är att du GÖÖÖR!

 

Men jag gjorde inte det.

Istället mindes jag hur rädd jag själv en gång var. Mer rädd för misslyckandet än att bli överkörd av en lastbil.

Överlevnadsinstinkten är något helt annat när en är ung.

 

Idag är jag mer rädd för lastbilar.