Haren har...

Mitten av 1600-talet. Krig.

Jag följer tre människoöden genom en dokumentär på teven.

En soldat, ett föräldralöst barn och en kvinna som äger ett litet värdshus.

 

Svält, död.

Sjukdomar, död.

Våld, död.

Lust, död.

 

Vi talar om Europa.

Europeer.

Alltså VI.

Du och jag.

Vi som tydligt tar avstånd till grymheterna vi ser i de krigsdrabbade länderna idag.

Där vi ser tortyr, obarmhärtighet och grymt våld mot oskyldiga människor.

Vi som dömer de grymma och även de som blöder på grund av dem, för i blodet är de en del av förövarna. De är ju födda i samma land.

 

300 år tillbaka i tiden - och vi var precis som dom!

Vi skövlade och drog genom människors liv med ett skoningslöst hat.

Hat som byggts upp genom desperation och maktbegär.

Hat som gjort oss till djur utan empati.

Där vi som tidsfördriv torterar andra i väntan på nya fältslag.

 

Jag mår illa.

 

Jag inser att människan är oberäknelig.

Jag inser att vi alla kan bli onda monster ifall omvärlden tränger in oss i ett hörn av hopplöshet.

Jag inser hur lätt vi kan följa en tro, en makt eller en person som tydligt ser vårt behov och låter oss tro att behovet kommer tillfredställas - bara vi följer. Följer och gör.

 

Jag inser hur sköra vi människor är.

Hur fort vi anpassar oss och avskärmar oss från kärleken.

Hur fort hatet kan segra och hämnden ge njutning.

 

Så och idag.

Vi är på väg tillbaka.

Vi svenskar känner oss trängda i vårt land och negligerade av poltiker och makthavare.

Hatet gror. Avhumaniseringen av de som inte är lika oss.

 

Idag.

Jag blir rädd.

Lär vi oss aldrig?

 

Hat och krig kan bara övervinnas med kärlek och fred.

Förståelse är svårt när du vägrar ta ditt ansvar.

 

Ansvaret kan även innebära att lyssna till någons rädsla, och att upplysa de som inte vet bättre.

Lyhördhet. Där uppmärksamheten inte bara riktas åt ett håll, utan även till det du inte själv förstår.

 

Men mänskligheten går i cykler. Det är kanske dags nu - att ställa till det så vi kan om 30 år (eller om 300 år) se tillbaka och säga hur bra vi hade det förut. Alltså nu. Idag.