Övrig information? NEJ, TACK!
Det finaste du kan ge en människa är tid.
Men om vi vänder på det.
Vad är då det fulaste du kan ta av en människa?
Jo, tid.
Jag fascineras över alla dessa "jag"-människor som inte gör annat än pratar om sig och sitt - utan att jag frågat en enda fråga om vare sig den eller dennes.
Till och med när de ringer en arbetsväxel så pratar de om allt annat än det väsentliga. Vilket i min värld inte är ett dugg charmigt. Snarare tecken på ren och skär social inkompetens. Egoism. För nog vet vi att den som sitter på andra sidan luren, på sin arbetsplats, nog försöker vara effektiv och bryr sig inte om ifall min farmor alltid hade blommiga gardiner i köksfönstret. Den på andra sidan luren vill jobba. Annars hade hen suttit och fikat med sina vänner istället. Den MÅSTE jobba.
Det är som att jag, när jag går på Ica för att köpa snus, skulle ta kassörskans tid för att berätta om hur jag började snusa och varför jag snusar och att jag gillar bara en sorts snus och även berättar varför jag bara gillar den sortens snus, samtidigt som kön bakom mig växer och kassörskan tänker "Ja, men nu har du fått din snus... så hejdå... eller?".
Vem har lärt oss att vi är trevliga när vi berättar om våra liv till människor som inte frågat om det?
Jag är nog utbränd.
- Hur mår du?
Jag svarar:
- Nja, vaknade med en jävla huvudvärkt.
Och jag ångrar mitt tilltag att berätta för plötsligt har jag startat "jag"-människan mitt emot mig som direkt kopplar mina problem till sina egna och börjar rabbla om vilken huvudvärk hen hade för tre dagar sedan eller hur hens moster fick en hjärnskakning när den var liten och åkte skridskor. Kanske till och med hoppar från huvudvärk till ett brutet ben för smärta som smärta, liksom. Hen tror nog att jag uppskattar igenkänningens snack men...
... alltså.
Jag berättade att jag hade ont i huvudet. Vad är snällast att göra då? Jo, var tyst och gå därifrån.
Jag är nog utbränd. De säger att man inte hanterar övrig information då. I alla fall inte särskilt bra.
