Haren har...

Jag försöker tänka att kärlek aldrig kan vara fel.

Men är kärlek rätt när den gör ont?

 

Ska kärlek göra ont?

 

Det känns som att kärlek alltid gör ont.

 

Kärleken till ditt barn - gör ont

Obesvarad kärlek - gör ont

Oönskad kärlek - gör ont

Passionens kärlek - gör ont

 

All kärlek är egentligen ren och skär smärta.

Bara att du kan älska någon så det gör ont, visar att jag har rätt.

 

Försöker förstå varför.

Mitt enda svar är att känslor känns.

Och när något känns, tar det på.

Vare sig de är postitiva eller negativa så tar de en del av ditt hjärta. Din energi blir mindre för varje känsla du känner, vare sig du skrattar, gråter, hatar eller älskar. 

Känslor kostar på.

 

Att skratta förlänger livet. Ja, det vill jag tro. För just när du skrattar så känns det underbart... men fallet blir ju ännu hårdare när jublet lagt sig och du känner leendet torka ut i likgiltighet.

Du kan ju liksom inte skratta hela tiden. Hur skulle det se ut?

 

Usch... har jag blivit en Strindberg? Som hellre ser mörkret i ljuset än ljuset i mörkret.

 

Vad händer?

 

Just ja. Jag är människa. Som känner.

Precis som du. Och just nu är mina känslor mörka. Då når inte ljuset ända fram och de härliga känslorna når inte ända in.

 

Men det är okej. Det är november. Jag är svensk... bosatt i Sverige.

Vi alla är dystra Strindbergs just nu...