Tjälknöl och Sundsvallsbyxa
Alltså vad jag får lära mig mycket av teven.
Även om hur opatriotiska vi svenskar är.
Vi kan så lite om vårt område, vårt land, vår historia.
Eller "vi"... jag brukar kalla mig för "vi" när det är något jag inser att jag brister i.
Jag vill kanske inte vara ensam i min okunskap.
Ser "På spåret" och inser att de som sitter i burarna kan mer om min hemstad än jag själv.
Har aldrig hört ordet "Sundsvallsbyxa"...
Har aldrig hört att tjälknöl uppkommit i min hemstad.
Skvadern vet jag om. Den har liksom fastnat i mig på vägen (den har däremot inte varit med i någon poängfråga än).
Jag börjar rannsaka mig själv.
Är jag så ointresserad av det som händer omkring mig? Hur kan jag inte känna igen vad de pratar om?
Hade jag behövt en skoluppgift i skolan som gjorde min kunskap mer fördjupad?
Varför kan jag mer om till exempel digerdöden i Europa.... jo, jag skrev en uppsats om det och höll föredrag om pestens härjningar.
Plötsligt fastnade informationen. Jag hade en användning av informationen. Behövde den för att klara uppgiften.
Så jag vill härmed säga att jag är nog som alla andra människor här i världen.
Rör det mig inte mer än nödvändigt... då fastnar inte informationen.
Men... nä, det stämmer inte heller. Jag möter ju människor som minns ALLT! Detaljer om saker och ting de läser eller hört om. Eller ser, för den delen.
Jag fattar inte. Hur minns de allt? Vad skådespelare heter. Vilken färg kollegans bil har. Vilket bensinpriset var sist de tankade. Om kassörskan hade mörkt ellet ljust hår. Multiplikationstabellen. Ja, ni förstår... de uppfattar och minns allt möjligt här i världen. Hela tiden. Deras minnesbank liksom lagrar hela tiden och de verkar ha sån fin sortering där inuti. Som ett bibliotek med ett tydligt register och stora lätthanterade mappar att snabbt bläddra fram rätt information ifrån.
De är säkert psykopater... medan VI är vanliga goda.
