Hur vinner vi tillbaka barnen?
Gängkriminalitet. Droger. Mord. Skjutvapen.
Vad har hänt när unga människor tror att kriminalitet är vägen till respekt och makt? Vad har hänt när de ens ser den vägen som vägen till ett gott liv?
Är det dags att prata med barnen som de pratar med varandra? (känns jobbigt att skriva då jag anser att vi vuxna ska vara förebilder, både i språk och handling men...)
Vi behöver berätta för dem att de är ingenting värda i den kriminella världen. De är inte värda mer än en liten råtta på gatan. Deras liv är endast värt något när det kan användas i syfte att skydda någon annans egoistiska storhetsvansinne.
Vi kanske borde fråga dem, på deras eget språk:
- Vill du vara en liten hora som springer ärenden åt loosers?
Vi behöver pränta i barnen att de pengarna som blänker på sociala medier egentligen är glimtar av trasiga personer. Att en person som stolt visar sitt vapen på sociala medier – är en ensam och liten själ som letar sitt självförtroende.
Egentligen finns svaret mitt i bland oss.
De barn som växte upp mitt i allt detta kriminella kaos men ändå valde en annan väg. De bär på svaret. De kan ge oss svaret på vad som gjorde deras val annorlunda från grannens barn som valde att följa gemenskapen i gängen och som såg snabba pengar i droghandeln.
En första tanke är att vi behöver stärka barnen och deras självkänsla. Barnen behöver förstå värdet av sig själva och att de har samma möjligheter som alla andra att nå sina mål om de kämpar. För alla måste kämpa. Alla.
Du är stark när du väljer att säga ja till strävan efter ett bra liv. För det krävs en strävan att leva ett bra liv. Du behöver kämpa för att nå dina mål.
Låt aldrig barnen tro något annat.
Det finns inga genvägar till ett bra och rikt liv och du kommer aldrig lyckas (eller överleva) ifall du tror att du står över den sanningen.
Men vad missade vi på vägen?
Om vi nu känner att samhället misslyckats, vad kan vi som individer göra för att förändra?
En första sak: Se barnen. Se de unga. Uppmärksamma allt gott de gör och se till att de får berömmelse för just det goda. Jag tror att de unga vet vad som krävs för att vi ska kunna förändra den våldsamma värld vi lever i idag.
Fler vuxna som engagerar sig och bryr sig, tror jag kan ge en god värld. En bättre värld. Men då krävs det mer än att vira in sina egna barn i bubbelplast och gärna skyddshjälmar medan man tittar snett på grannens barn som ju inte är ens eget.
Ett helt kvarter. Vi vuxna måste samla oss och vägleda de unga. Och framför allt, lyfta de unga så att de förstår sin egen styrka, sitt eget värde
Inte förrän du hittat ditt eget värde kan du se andras. Jag är övertygad om det.
Jag ser tillbaka till min barndom och mina barndomsvänner (åh, vad jag längtar tillbaka dit!) då värdet var större i att någon fick ett gott rykte för att den gjorde världen bättre... än att hen hade en dyr bil eller ett vackert hem. Vart tog de värderingarna vägen? När en person var fin för att den var snäll, modig och omtänksam... med eller utan blingbling. Blinget var inte det som glänste i våra ögon. Ryktet. Det GODA ryktet var det vi såg upp till. Blinget var till fest.
