Nu har det vänt, alltså...
... och jag missade dygnet jag skulle fira!
Min tradition får starta nästa år.
Då jag firar vintersolsståndet.
Det mörkaste dygnet är starten mot ljuset. Mot våren. Mot stranden. Mot sommaren!
Jag är inte född i en kultur där vintersolsståndet varit en firande högtid.
Det är just det jag vill ändra på.
Men vad ska jag kalla det?
Jag skulle vilja ha ett namn som passar mitt firande bättre...
Jag vill liksom inte ha "vinter" med i ordet alls...
Skulle man kunna kalla det "Mot ljusare tider"? Eller "Nu vänder det!"?
Jag vill nog kalla det "Snart är det vår!" för det är faktiskt så jag känner.
Men det beror nog på att jag kan lura mig själv så bra. Jag kan liksom gå in i den där vårkänslan... trots att hela januari, februari är kvar och enligt wikipedia börjar inte våren förrän vid 20 mars, så nästan hela mars är också kvar. Ändå kommer vårkänslorna i mig... lite.
Nja, jag kan nog inte lura mig förbi halka och isskrapade bilrutor. Inte i längden. Den riktiga vårkänslan kommer ju med shortsen... och tennisskorna. Så jag måste fundera lite till.
"Leve ljuset!"
Låter det lagom andäktigt?
Vill inte bara låta som en brud som längtar efter solbrända ben.
"Länge leve dagsljus!"
Äh, det tåls att tänka på. Jag har nästan ett år på mig så jag ska nog hitta ett bra namn för mitt firande.
"Nu ser vi igen!" "Slå av helljusen!" "Välkommen ur idet!" "Nu ljus - snart värme!"
Borde jag ordna en festival? Eller blir det bara ett litet hemmafirande?
Får nog börja med att komma ihåg datumet... söndag den 21/12, kl. 16:02, år 2025.
