Geting sänd från universum
Har senaste åren känt sånt lugn kring insekter. Inte ens getingar har stört mig nämnvärt.
Speciellt senaste veckorna har jag reflekterat över detta. Har sett när andra blir rädda och sagt:
- Ja, tänk... sådär höll jag också på förut men, nä... inte längre.
Hade jag kunnat hade jag gett mig själv en berömmande nick (eller high five)
Självgod. Känner mig duktig som håller det lugn som jag genom hela livet blivit tipsad om att hålla (just kring getingarna).
Idag slog det tillbaka. Universum skickade en geting för att slänga av mig från den höga hästen.
Låg på stranden och pratade i telefon.
I skuggan ser jag nåt som flyger vid mitt huvud. Snart hör jag även det djuriskt aggressiva surrandet genom samtalet.
Är först lugn och liksom skakar av mig getingen men den ger sig inte.
Tar mobilen som ett racket och sopar till getingen inte bara en gång, utan tre gånger.
Den famlar inte ens efter balansen där i luften utan har full fokus på mig.
Attackerar om och om igen.
Tillslut fick getingen mig dit den ville:
Dansandes och skrikandes på stranden. Bikinin halkar lite på sniskan och min stråhatt ber om nåd (den användes som våldsamt viftvapen).
Då drar den vidare. Getingen.
Den inte bara ser ond ut. Den är ond.
En djävul i randig kostym med äckliga ögon och vidrig räkkropp. Som älskar att förstöra våra solstunder och picknickar.
Varje geting blir säkert en osalig ande när de dör. Just för att de är såna arga väsen.
Men... jag är i alla fall ödmjukt inställd till min litenhet igen...
Så liten.
