Haren har...

Tror att 32 var den sista åldern jag minns att jag var i. Alltså, då jag mindes att jag var 32 år och sa rätt ålder till folk som frågade hur gammal jag var.

Sedan dess slår jag på miniräknaren varje år för att lista ut min ålder. Ändå slutar det med att jag lagt på ett år innan det är dags för ny uträkning. Som att jag "äh, nu måste jag ju ha sagt den här åldern i ett år, så nu är jag nog ett år äldre" och så lägger jag på ett år, liksom.

 

Nu har något nytt uppkommit.

Jag har sedan lång tid tillbaka (trots att jag skrivit talet 48 flera gånger här i bloggen) tänkt att "nästa gång jag fyller jämt då fyller jag fyrtio".

 

Inte förrän jag insåg att en av mina bästa vänner (K), som jag vet är, typ, åtta år yngre än mig faktiskt fyller just 40 år om bara någon vecka, slog det mig att jag tänkt/känt fel. Helt fel.

 

Och det är nu det blir konstigt. Konstigare.

 

När jag insett min felande känsla då hoppar jag inte till nästa tiotal, nä, jag skippar ett tiotal och direkt börjar tänka "nästa gång jag fyller jämt då fyller jag sextio".

What? Vad händer?

 

Har försökt lista ut det hela.

Är det för att jag inte gillar udda tal? Det ska vara jämnt och fint. Ingen är ensam. Udda är störigt.

 

- Men Chatrine, femtio är jämnt!

- Va? Ja, fan, det är det ju! Men det känns inte jämnt. Det måste vara den där femman som stör mig. Den är udda. Då vill jag hellre ha en sexa i talet. Det känns liksom lenare inuti mig då.

 

Kan det vara så enkelt? Snälla, säg att jag inte är ensam om det här.