Haren har...

 

Men... i och med det nya bokningssystemet så har de även ändrat den rutinen. "Bara" en undersökning är inte helt avtalat och ja, det är väl egentligen superbra. 

Allt blir klart på en gång, på ett besök... och egentligen borde det vara skönt även i själen att inte veta innan att de steg man tar i korridoren bakom en trevlig sköterska är stegen mot sin egen avrättning.

 

Ja, jag hade ett hål.

Borren åkte fram och helvete som jag svettades.

Jag hade ju inte hunnit försvettats i någon vetskap så allt kom väl där på britsen, så att säga.

Fötterna kramas hårt mot sulorna och mina händer gör illa varandra.

 

Tandläkaren presenterar sig.

Jag försäkrar att jag litar på sköterskan och tandhygienisten - de båda verkar känna igen honom som den tandläkaren han säger sig vara och inte en patient de hämtat från väntrummet (de ler med mig... empatiskt... alla tre).

 

Jag spänner mig så att han knappt kommer åt mitt tandhål, min tunga är i vägen till och från men ja, tillslut gjorde vi det - borrade i tanden!

 

Vi båda genomled det hela. En med lite mer värdighet men...

Till och med utan bedövning överlevde vi.

Han, tandläkaren, var så otroligt pedagogisk och varsam under hela sessionen att ja, jag klarade att bita ihop, liksom (fast med öppen mun, då). Han var så duktig.

 

Och jag var så duktig. 

 

Efteråt la sköterskan sin varma hand på min arm och bekräftade det:

- Vad duktig du var, Chatrine.

Mmm... jag vet.