Frustration
"I got too much life running through my veins, going to waste"
Det är tatuerat på min kropp.
En textrad ur låten "Feel" av Robbie Williams.
Minns så väl hur jag gick på Ica och låten flödade ur högtalarna. Den tog i mig så att det gjorde ont. Just den textraden.
Tårarna rann medan jag plockade ihop mina varor (antagligen pasta, köttbullar och ketchup).
Det gick inte att hålla igen, för jag känner exakt så. Ofta.
Det finns så mycket i mig som jag inte vet vad jag ska göra av.
Som att det är något jag ska göra men jag har inte en aning om vad.
Något väntar mig... men jag vet inte vad och jag vet inte när.
Att något förväntas av mig men jag hittar liksom inte trådarna till vad det är jag ska göra.
Om du aldrig känt såhär kan jag bäst beskriva det som:
Samma frustration som när du önskar bort alla andra trafikanter längs vägen när du har bråttom.
Samma frustration som när du är sugen på något gott men vet inte vad.
Samma frustration som när du är olyckligt kär.
Samma frustration som när tiden går alldeles för sakta i väntan.
Så egentligen är det maktlöshet?
Nä, när det gäller mitt eget liv så har jag ju makten själv men varför fattar jag inte vad det är jag ska göra? Vad väntar jag på?
Allt liv i mig rinner ut i sanden. Det går till spillo. Jag måste liksom göra något vettigt av det.
Så, ja, nu behöver jag försöka lista ut vad jag ska ta tag i. På riktigt.
Det verkar ju som att jag har svinmycket att göra.
Hoppas det är något kul.
