Hemmablind
Jag och Razzel promenerar längs Parkgatan ner mot galleriet.
Vi möter två kvinnor som stoppar mig:
- Ursäkta, men åt vilket håll ligger Stenstan?
- Oj, ja, då får ni vända om.
- Aha... de ser fundersamma ut.
- Ja, ni följer den här gångvägen ner genom tunneln... bla bla bla
- Jaha, men där har vi ju gått.. förbi Knaust Hotell och ja upp längs den gatan du sa.
- Ja, men tja, då har ni varit i Stenstan.
Känner hur jag får prestationsångest över min stad.
Är den inte så fantastisk som jag tycker???
- Jaha, men finns det något uppöver där? De pekar förbi mig.
Jag vänder mig om och skymtar Höglundaskolan.
- Ja, alltså...
Samtidigt som bajspåsen stinker från min cykelkorg jobbar min hjärna på högvarv.
"Vad fan finns däruppe???"
- Alltså, ifall ni är mer ute efter motion än turistgrejer så kan jag absolut tipsa om att gå uppför den backen. Då ser ni sedan gamla trähus och gränder och... det är jättefint!
- Det är Södermaln, hör jag mig själv lägga till som att det gör det ännu mer sevärt.
- Men ja, det kan ju vara trevligt att se, säger damerna nickande till varandra.
De går vidare.
Jag kastar bajspåsen i en latrin.
"Varför frågade jag inte var de kommer ifrån?"
Jag klurar. Försöker höra deras dialekt. "Nä. Kan det vara storstadsmänniskor som förväntat sig en maffig stad i sten? Eller är de småstadsmänniskor som förväntat sig en maffig stad i sten? Den ÄR ju maffig... så otroligt fin men det kanske bara JAG tycker"
Borde jag bli förnärmad å Sundsvalls vägnar?
Nä, sånt har jag ju inte tid med... här inuti.
Lånad bild