Lagens långa arm har också humor.
Jag hade införskaffat hörlurar till mobilen.
Jag var så otroligt noga med att använda dem ALLTID när jag körde bil och behövde prata i telefon.
Lagen är ju sån!
Så åker jag EN dag en kort liten sväng mellan kontoret och galleriet. Ska bara svänga förbi för att lämna grejer.
Mobilen ringer på sätet bredvid mig. Hörlurarna ligger i väskan. Inte ikopplade.
Ser på displayen att det är en kollega.
"Fasiken, har jag glömt något?" tänker jag för mig själv och svarar.
Håller luren vid örat och tänker att vi snackar lite snabbt.
Blåljus i backspegeln.
Japp, de tog mig. Och det stör ihjäl mig när jag egentligen ordnat allt för att göra rätt och EN gång gör fel!!!
Ur kliver fyra polismän. Fullt munderade med skyddsväst och allt.
- Ja, du pratade i telefonen, säger en av dem och ser lagom anklagande ut.
- Ja, svarar jag och inser att det nog inte är värt att förklara om hörlurar och allt.
- Erkänner du att du pratade i telefonen?
- Ja, alltså, ni är fyra mot en... tror inte jag kan säga något annat.
Jag skäms. Varm i ansiktet.
- Alltså, så pinsamt, säger jag till polisen som skriver i bötesblocket (eller vad det nu är för block).
Han berättar vad jag är anklagad för och vad jag blir bötesfälld för.
Allvarlig. Ordentlig. En lagens man.
- Fan, vad jobbigt. Kan du inte skriva något annat? Alltså, det här är ju så skämmigt och onödigt, säger jag till honom.
Han tittar på mig:
- Hmmm... känns det bättre om jag skriver "olaga vapeninnehav"?
- Jaaaa!
Vi skrattar.
Tack för det konstapeln. Behövde det just där och då. All kärlek till dig.
Och... 1.500 åt helvete.
