Laddstation
Njuter av bufféplockade grejer på tallriken.
När jag blir rik kommer jag alltid äta frulle på hotell. Varje dag!
Sitter ensam vid bordet och ser mig omkring.
En kvinna stoppar en paprikabit i munnen. En annan en macka.
Alla stoppar grejer i munnen.
Även jag. Vi äter, enligt vad jag hört, dagens viktigaste mål.
Så kommer den. Känslan.
Att vi alla sitter på laddstationer. Att de omkring mig inte har hjärnor och känslor utan endast drivs av mat. Och nu... laddas.
Så svårt att förklara, precis som när jag ibland ser människor som avloppssystem (ett hål - tarmarna - och ett annat hål).
Förstår inte riktigt varför och kan inte heller förklara det på något bra sätt.
Känslan är skum. För det är verkligen bara en känsla, inte ens en inre syn. Bara en känsla av en inre syn. Äh, nu trasslar jag in mig ännu mer. Beskrivningen är omöjlig att förtydliga.
Borde jag vara tyst?
