Haren har...

Razzel rusar upp från sin liggplats (min lilla, läspande poliskommissarie), springer förbi mig och ut på balkongen. Jag hör vad han tänker: "Nu är det en kattjääävel på går'n igen!"

Japp.

Snart börjar även han föra ett jäkla oväsen, vilket i sin tur leder till att jag för ett jäkla oväsen. 

Stegar ut på balkongen och hämtar bestämt in honom (med många och helt onödiga ord).

Inne igen hör vi att det lugnar ner sig utanför. 

Endast en ensam skata är kvar.

Den sitter på en utemöbel och tittar ner mot gräsmattan. 

Den låter annorlunda. 

Varje krax avslutas med ett pip. Jag har aldrig hört det förut.

Jag har nog bara hört skators "krax krax krax krax krax krax krax..."

Har aldrig hört "krax krax pip, krax krax pip" 

Den sitter där och låter ett tag. 

Sen blir den tyst. 

Sen flyger den iväg.

Senare samma dag går jag och lillpolisen ut på baksidan för att sola och där i gräset bredvid buskarna ligger ett litet fågelkadaver. 

Det var som jag befarat - naturens gång (trots att katten säkert var proppmätt av inköpt foder från Ica).

En skatunge som aldrig hann lära sig flyga ligger uppsprättad med flugor runtomkring och jag förstår att det jag hörde för första gången i mitt liv... var en skatas stilla gråt.