Haren har...

Idag är du mer unik ifall du inte har någon.

Ifall din kropp är helt ren från bläck, sticker du ut.

 

Jag har många tatueringar. Inte av någon särskild anledning egentligen. 

Mest för att jag hade en tatuerare väldigt nära tillhands och för att jag får infall som jag liksom följer...

Det är kul med lite förändring och jag ser det inte så märkvärdigt.

 

Så min tatuerade kropp beror inte på att jag älskar tatueringar, utan snarare att jag tycker det är kul att göra om mig lite emellanåt (jag vet att det är stort för många att tatuera sig och det SKA vara stort men för mig är det inte det och ja, jag vet inte varför. Noll impulskontroll, kanske)

 

Därför, när jag möter en människa ser jag inte ifall den har tatueringar eller inte. Det är inte det första jag tänker på. Alla är ju gaddade nu, mer eller mindre. 

Det finns inte mycket som överraskar mig när det kommer till tatueringar heller och skulle något överraska mig skulle jag endast nämna det jag ser ifall det överraskade mig positivt. Annars håller jag tyst.

 

Men det gäller inte alla.

 

2024. Tatueringar. 

- Men herregud, vad mycket tatueringar du har!

Någon tittar på mig och visar tydligt att den aaaldrig skulle ha så många tatueringar.

 

- Men varför har du tatuerat dig?

Någon annan frågor med avsmak i blicken.

 

Eftersom jag var fullt vuxen när jag tatuerade mig så tar det liksom inte i mig direkt. Jag sitter knappast och gråter efteråt i ångest över att jag är tatuerad. Absolut inte, men jag blir sjukt störd över deras beteende. Jag tycker det är ouppfostrat, helt enkelt. 

 

Det skulle vara lättare att förstå ifall jag tvingade dem att också bli tatuerade och de gallskrek i förtvivlan att de inte ville ha någon (eller om jag frågat dem överhuvudtaget vad de tycker innan de sa något, hade också varit mer förståeligt).

 

Jag vet inte varför det är viktigt för dem att påpeka något om min kropp som faktiskt inte rör dem alls. Det är ju inte så att mina tatueringar gör det svårare för dem att köra bil, att gå igenom en dörr eller att ens andas i samma rum. Det enda jag kan se att mina tatueringar gör, är att hindra vissa från att visa hyfs.

 

Jag har bestämt mig att i fortsättningen svara dem:

- Jo, och såsom du saknar tatueringar, saknar du även all typ av folkvett.

 

Hmmm... nu är ju det kanske inte ett val de gjort, i och för sig, att vara såna. Jag valde trots allt mina tatueringar.

 

Aha... nu kom jag på det! 

Jag ska hellre svara dem:

- Ja, visst är det förskräckligt? Men... jag föddes såhär. Precis som du föddes... sådär.

Så ska jag titta på hen uppifrån och ned, med empati och kanske även ge en stärkande handkram i ett slags samförstånd.

 

För plötsligt pratar vi om personligheter... men det kommer inte den personen förstå. Inte alls.