Min Norfolkterrier (episod 2)
Min hund vill byta flock.
Redan som liten och nyadopterad verkade han missnöjd.
Tidigt lärde jag mig att låta det bero och inte ta det personligt.
Han kunde, så liiiten, gå 1,5 meter framför mig bredvid någon tant som spatserade mellan butikerna i stan. Hon märkte inte att det gick en liten pälskorv vid hälarna på henne.
Hennes kjol fladdrade i ansiktet på honom emellanåt men... han var så nöjd.Travade på vid hennes sida.
Jag lät det fortgå. Jag kom äntligen framåt.
Går jag med en vän, går han alltid bredvid den. Trots att jag håller i kopplet.
Möter vi ett sällskap på vår promenad, då är det som att han flyter över till den andra flocken, typ, obemärkt i bara farten.
Plötsligt går han åt andra hållet från mig och följer ett par andra skor... tills kopplet tar stopp.
Ja, såklart jag korrigera honom men det vill liksom inte gå in - han tar alltid chansen att slippa höra ihop med mig om han kan.
Enda gången jag känner att vi hör ihop är när han får sån där stirrblick medan han lyfter benet och liksom låser fast min blick i sin... och snön färgas gul
Då är det vi två. På riktigt.
