Ensamt väder

Ett ensamt väder drar in över staden.
Den stad jag älskar.
Betongen och de blommande björkbladen.

Vi går tillsammans i tomma löften.
En härnere.
En med min själ bärandes på höften.

Vill vädret också bli ljusare i helhet?
Bli en sommardag.
Som älskas för sin klarhet.

Tillsammans går vi i dunkla tankar.
I staden jag älskar. 
Ändå vet vi att framtiden finns och framåt vi vankar.

En tung dag behövs ibland såhär.
När tomhet är allt.
Då själen påminner om vem jag verkligen är. 

Nästan Bodil Malmsten, va? 



Kommentera här: