Tänk om jag blev miljonär!
Och folk skrattar åt mig.
- En miljon kommer du inte långt med längre... idag.
Sant, verkligen sant, men det jag inser ännu mer är att min bild av en miljonär är inte någon som har EN miljon.
För mig trillar det liksom in en miljon titt som tätt till en som är miljonär.
Som att en miljonär är fortsatt rik, även när han gjort av med en (sin) miljon.
Det måste ju vara barnet Chatrine som ser en miljonär så...
När jag var barn hörde jag alltid om hur vuxna drömde om att bli miljonär.
När jag var barn var ju en miljon rätt mycket pengar, väl? För mig var det som att en miljonär aldrig fick slut på sina pengar.
"Ekonomiskt oberoende"... är det egentligen den status jag letar efter i mitt ordförråd?
Tänk om jag blev ekonomiskt oberoende!
Men om jag vann en miljon, ska man då kalla mig för miljonär eller miljonärska?
Har feminismen lagt in en röst där?
Åter till ekonomiskt oberoende.
Vilket lugn jag skulle känna... och jäklar vad kul jag skulle ha!
Mina vänner skulle ha jättekul och de skulle också kunna känna ett lugn.
Så kommer det:
- Pengar är inte allt. Ifall du blir sjuk... döende... då blir plötsligt pengar inte så viktigt längre.
WHAT?
Jag ser det precis tvärtom.
Jag är hellre rik och sjuk, än fattig och sjuk.
Ifall jag är rik har jag råd med bättre behandling, jag har råd att vara sjuksskriven och vill det sig riktigt jäkla illa... ja, då kommer jag i alla fall efterlämna något till min son.
Idag... förutom att han skulle sakna mig enormt mycket, i massor och varje dag, vid ett mamma-altare han byggt i sitt hem där han hedrar mig varje morgon och kväll (ifall han inte vill ha en osalig ande omkring sig, vill säga) så kommer han få en rostig Toyota Yaris och en knubbig Norfolkterrier efter mig. Ja... det är typ det.
Vad var tråden i det här inlägget egentligen?
Jo, att när jag säger att jag önskar bli miljonär, så menar jag egentligen att jag önskar bli ekonomiskt oberoende.
Det är bara barnet i mig som inte släppt den upphöjda bilden av att en miljon är evinnerligt mycket pengar. Nästan som att man har en trädgård där det i varje träd hänger tusenlappar likt fallfärdiga äpplen... och fulla av nya skott som snart vecklar ut sig till ännu en lapp.
