Yes, brain!
Nu är den på högvarv! Min hjärna.
Ord och meningar fladdrar förbi utan att jag riktigt hänger med.
Fantasi som skapar bilder hipp som happ och jag har fullt sjå att inte asflabba plötsligt för mig själv.
Tur jag har vänner att dela med mig till (tack H.D, som tog emot min bild under morgonpromenaden vid förskolan... även om du sedan förvärrade den rejält och höjde den till ytterligare tre nivåer... hahaha!!! Love it! Och ja, du är mer galen än jag. Underbart!)
Om inte annat så ser det ju inte lika "Oj, undrar ifall hon egentligen borde vara inlåst?" ut när man flabbar med luren vid örat så... ja, jag är väldigt tacksam över mina vänner.
Viktigt!
Det är såna här dagar jag måste komma ihåg att spara energi. Att försöka stänga av en liten stund.
Men det är ju så svårt, speciellt som ruset är härligt. Vem vill inte vara pigg, liksom? Och det är ju som med alla känslor, de är svåra att styra. Nästintill omöjliga.
Farten, den vill man inte sänka.
Men jo, jag försöker... för vi vet ju att även positiv energi är just energi och även om det är helt underbart inuti maggropen så stressar den. Så lite lugn och vila behövs emellanåt annars kommer bakslagen. Ni vet när energin plötsligt tar slut och allt känns tomt.
Då är det en ny känsla att hantera. Och den känslan är inte lika lättsam. Alls.
Energispara. Känslor. Hantera.
Jag skulle behöva lära mig energispara ALLA känslor.
Kär, lagom. Hata, orkar jag inte längre. Älska, lagom. Glädje, lagom. Ilska, lagom. Stress, aldrig. Oro, realistiskt. Irritation, lös problemet.
Jag är inte ensam om en enda av dessa känslor och inte heller om hur vi borde hantera dem.
Men känslor. Hur fasiken hanterar man dom?
Och tankarna... åhååå... hur sjuttsicken dresserar man sin hjärna??? Den är ju helt oregerlig och roten till allt.
