Närhet på Estreet
"Åh, vad hon ser glad ut. HON vill säkert ha min närhet!"
Han står på dansgolvet. Ser på henne som röjer i takt med musiken. Han fokuserar blicken och styr stegen. Han går närmare och håller plötsligt om henne.
Hon stirrar på honom och skjuter honom ifrån sig.
"Nähä... hon ville inte ha närhet"
Han ser sig omkring.
"Men den DÄR tjejen vill nog ha lite närhet"
Han rör sig mot nästa brud, tränger sig förbi andra dansande människor och hoppas att hon, den han satt sitt hopp till, vill ha den närhet han så gärna vill ge henne där i sin fylledimma..."
Jag älskar närhet. Verkligen älskar närhet men... inte av vem som helst och inte när som helst.
Mest inte av vem som helst.
Kan bli riktigt störd när jag dansar, till exempel, om jag inte får dansa ifred.
Till och med en liten handväska runt axlarna kan störa dansen... så då kan du ju tänka dig hur mycket en klängande vuxen människokropp stör. Som att dansa fastklämd i en köttbur.
Men det är sällan jag blir arg.
Människan är packad. Han är inte vid sina sinnens fulla bruk. Han törstar efter närhet (det gör ju jag också ibland). Han vill inget ont, han bara testar och ser ifall chansen finns för lite närkontakt.
Väljer han att gå vidare direkt, redan vid första tecknet av "stopp"... då kan jag inte bli arg alls.
Stackarn snubblar vidare. Påminner om en man som gått vilse i öknen och nu på tredje dagen av uttorkning ser hägringar av räddande oaser som på något konstigt sätt rör sig i takt med stormen som blåser omkring honom... ur högtalarna.
Som sagt, jag blir inte arg. Blir lite störd för stunden. Men nä, jag blir inte arg.
Jag vet att det antagligen står en annan kropp i lokalen, hans motpol, som snart kommer ta chansen att leda honom rätt. Eller fel. Vilket som. Två vuxna människor som båda törstar efter närhet, tar för sig. Vad är fel med det?
Vad som händer när klockan är 03.00 och lokalen ska tömmas vet bara de två.
Vem vet...
Efter tre år kanske de lever ihop och har två barn tillsammans. Antagligen inte men... vem är vi att påstå att deras samtörst är något fult? Det kanske är början till något vackert även om synen för kvällen gör en smått illamående.
Det är ju så svårt att se ifall de egentligen behöver kräkas eller faktiskt bara är sjukt kåta på varandra.
