"Ständig" - ett negativt ord?
"Ständig".
"Ständigt"
Tror jag aldrig hört ordet i en positiv eller smickrande mening.
- Det är ju ständigt kö här!
- Det är ständigt stökigt här!
- Du är ständigt sur!
För mig är ständig ett ord man använder endast vid negativa påpekanden. Så konstigt.
Nu hade jag endast tre värdelösa exempel men tja, man fattar.
Så följer jag lite nyheter ibland på teven och ser den fruktansvärda titeln "Ständig sekreterare".
Sekreterar - det ALLA vill slippa vara vid ett möte. Tysta blickar som stirrar ner i bordet för att inte bli tillfrågad tills någon offrar sig. Då lyfts blickarna och man ger lättnadens beröm till den stackaren som bara ville få igång mötet nån gång.
Tänk att bli utnämd till att vara sekreterare ständigt!
Vad innebär det?
Ständigt. Alltid. Hur länge då? Herregud! Det känns så otroligt sorgligt. Som ett straff.
Om den Ständige sekreteraren blir sjuk, finns en "ständigt vice sekreterare"?
Ständig - trist, negativt.
Beständig - starkt, pålitligt.
Och man sätter ofta ihop "ständigt" med "jämt" - och plötsligt blir det "jämt och ständigt"
Återigen... bara hört i klagan. Uppgiven, ilsken klagan.
På något konstigt sätt, när jag härmar orden, hör jag en gnällig kvinnoröst. What? Är det oftare vi tjejer som använder uttycket, eller är det oftast vi kvinnor som gnäller?
Tillbaka till tråden, Chatrine!
Jag ska börja använda ordet "ständig" i positiv mening. Det är grejen.
För ordets egentliga mening är inte negativ så länge du inte lägger det i munnen tillsammans med ett negativt ord.
