Vad är ålder egentligen?
Jo, en siffra... det vet vi.
Ålder berättar hur länge någon eller något funnits.
Träden har årsringar.
Vi har... annat.
Hade nog hellre haft årsringar om jag fick välja. Men nä, jag vill ju inte vara ett träd.
Sinnena försämras.
Tycker det är värst - att sinnena försämras.
Öronen kopplar inte ihop sig med hjärnan längre. Inte lika lätt i alla fall. De behöver fokusera på ett (endast ett!) ljud för att hjärnan ska uppfatta vad öronen egentligen hör.
Vet inte hur ofta jag säger:
- Va?
Eller att jag:
- Ursäkta, kan du ta det där igen?
Har till och med gått så långt att till vissa säga:
- Ursäkta, men du kan inte prata sådär fort med mig. Då fattar jag inte.
Synen.
Katastrof!
Ofta jag får be Ica-personalen extrakolla datum och innehåll för att jag glömt brillorna och inte har mobilen med mig (har lärt mig att man kan fota och zooma på mobilen numer).
Kopplingarna är trögare, helt enkelt. Det kan störa mig.
Allt måste göras enskilt, på något sätt.
Lyssna - då är det att lyssna som gäller.
Titta - då är det att titta som gäller.
Lukta - nja, det funkar liksom av sig självt.
Men så inser jag att mina sinnen är bortskämda så de behövs helst allihop samtidigt för att jag på riktigt ska fatta nånting. Alltså, så att det VERKLIGEN går hela vägen upp till kontoret.
Att lyssna men blunda... oj, fokus försvinner direkt. Jag behöver både se och lyssna för att verkligen förstå (även om jag stirrar rakt ut i luften).
Men jag klarar att läsa utan att höra... det funkar. Det underlättar till och med.
Att lukta... ja, det är något annat. Dofter de liksom bara kastar sig in i näsan och följer med i både diskussioner och trafikkorsningar rakt upp i hjärnan. De klarar jag att sålla bort också ifall det krävs att jag måste höra eller se något viktigt.
Är hörsel och syn de viktigaste? Jo, såklart.
Luktsinnet är mer som de yttre extremiterna. Kroppen offrar först det... i överlevnadsmode.
Luktsinnet. Fingertopparna. Ja, de ligger på samma plats i hjärnans och kroppens prioriteringslistor.
Och när jag skriver detta inser jag hur bortskämd jag är.
Jag har levt 48 år med syn, hörsel och luktsinne helt intakt. Ja, verkligen helt intakt.
Nu när jag börjar få lite bekymmer känner jag mig helt avkapad... och funktionshindrad. Blir frustrerad över att inte "klara allt själv"!
Vilken liten spoiled brat jag är!
