Haren har...

Vill ju hålla disciplin i mitt bloggande. Få ut ett inlägg varannan eller var tredje dag... men så kommer perioder när mina tankar inte når fram till fingertopparna.

 

Jag har massor av idéer men hittar ingen generell känsla kring något ämne. Endast vad jag själv tycker för stunden. Enformigt.

 

Haft flera olika trådar som jag börjat spinna på i huvet, men nä... jag fastnar i en tråkig attityd och blir lite väl empatilös och frustrerad. Mitt tålamod är slut i vissa hänseenden.

 

Kan ändå dela med mig om olika fnurror som fastnat en stund (under hundpromenader eller i tevesoffan). Vissa fnurror har jag tillsammans med andra smitt och knutiti ihop medan andra fnurror har ploppat upp som en acne vulgaris i min vintertrötta hjärna. Vintertröttheten som vi alla vilar i just nu. På vänt. Väntetid. Hjärnan är i dvala. 

 

1. Kan självömkan någonsin vara bra?

2. Gängkriminella borde bli krigsplacerade vid fronten.

3. Vilken konstig vinter vi har!

4. Synd att jag är fostrad till att vara självförsörjande.

5. Att vara någon annan människas hopp.

6. Håll tålamodet vid rehabträningen!

7. Jag mår bäst efter att ha varit i skogen. Inte i skogen.

8. Nu har vi tänt hos liken.

 

Ja, det finns ämnen... men jag känner att jag fastnar. I ilska. I frustration. I orättvisa. I gnäll.

Då är det bättre att vänta. Marinera. Fundera. Släppa. 

Det som kommer tillbaka i tankarna, får bli nästa blogginlägg. 

Med detektivhatt på.