Vänskap med start- och stopptider

Efter lunchen med en nyfunnen vän insåg jag att mitt sociala sätt inte är unikt.
Hon är exakt likadan!
 
Vi båda vill vara med våra kompisar.
Vi båda gillar verkligen våra vänner.
Men vi klarar inte evighetsträffar med obestämd sluttid.
 
Vi behöver inte bara veta när träffen börjar, vi vill även veta (helst innan träffen) när den beräknas ta slut.
 
Inte för att det är trist.
Inte för att det är jobbigt.
 
Bara för att vi har sociala batterier som behöver tidsbestämd laddning.
 
Även när ens bästa vän säger:
- Du, ska vi ta en filmkväll på fredag?
 
Ja, även då kan vi behöva få en ram av tid inom oss.
Trots att vi ser fram emot det och trots att vi tycker det är urmysigt.
Trots att träffen ger oss positiv energi!
 
Och som vanligt... när du börjar prata högt om det så inser du att det du trodde var så unikt med dig själv (och som du fördomsfullt försökt piska dig själv hårt för) inte är ett dugg unikt.
 
Så återigen... öppenhet och ärlighet är bäst.
 
Vi alla har olika och ibland lika överlevnadsstrategier.
 
Vi måste bara sluta hymla om dem och sluta låta tystnaden göra felaktiga analyser av vårt beteende.
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: