Covid-19 alias Corona
Samtidigt som media byter ut "Corona" mot "Covid-19" mer och mer börjar allvaret faktiskt komma ifatt mig också...
Ja, en vän till mig har uppmärksammat att namnet "Corona" byts ut. Jag är själv inte så uppmärksam av mig. Är nog därför jag omger mig av människor med detaljminne och öppna ögon (vars uppmärksamhet räcker lite längre än till vad jag själv har framför mig på bordet). Det är nog MIN överlevnadsinstinkt i min något lata person.
Jag har varit rätt nonchalant, och egentligen är jag nog det fortfarande i jämförelse med många andra.
Inte att jag anser andra hysteriska utan bara det att jag inte förstått och förstår bättre.
Coronavirusets framfart har, liksom krig, varit något jag hört drabbar andra. Andra som bor långt bort.
Plötsligt kryper det närmare och närmare.
Det kan vara så att jag till och med varit närmare än två meter av viruset utan att jag vet om det.
Det har vi nog alla varit, inser jag plötsligt.
Nu har någon dött. Adam Alsing. Ja, han är en av flera som dött men han är den första jag faktiskt vet vem det är och som drabbats.
Jag vet att vi nu kommer bli extra försiktiga igen. För vi blev nog lite lugna en stund... eller vi var många som tänkte: "Men herregud, vi måste ju kunna leva" - och spatserade ut i världen.
Vad har jag gjort för förändringar sen viruset?
Jag har slutat krama folk jag möter...
Istället slänger jag ut med armarna och säger "Corona" med en ursäktande min.
Jag tvättar händerna ofta.
Så ofta att jag känner mig smutsig av att borsta tänderna och känner att jag måste tvätta händerna efter det också...trots att jag tvättat dem redan innan, förstås.
I övrigt har jag inte gjort några förändringar.
Och jag tror inte jag kommer göra det heller... än på ett tag.
Jag låter istället förändringarna hända mig.
Människor isolerar sig. Människor håller sig på avstånd. Evenemang blir inställda. En snuva leder till sjukskrivning.
Jag accepterar. Jag respekterar. Jag gnäller inte.
Jag ÄR. Och surar inte på de som inte ÄR med mig.
För mig räcker det. Än så länge (kom ihåg att jag är en bortskämd snorunge som vuxit upp i ett land utan krig, pest eller hungersnöd - jag OFFRAR mig nu)
Hoppas innerligt att den här skiten är över snart så vi kan återgå till det vi är vana vid - ett i-land med nöjen och sociala samkväm.
För visst är det bara det som förändrats, va? Eller?
En annan fråga:
Tinder och de andra dejtingsajterna - fungerar de i Corona-tider? Leder de till kärleksträffar eller blir det mer platoniska samkväm? (så som August Strindberg ville ha det) Kallas det ens "samkväm" då?
#vaknamänniskaochväxupp (ja, pratar till mig själv igen...)