Ibland skulle jag vilja vara barn igen
Ett barn utan ansvar.
Endast se till att ta ut den blöta handduken ur gympapåsen och komma ihåg att ställa in mjölken när man druckit klart (drack man direkt ur tetran behövde man inte ens skölja glaset).
Jag behövde aldrig längta, fundera eller grubbla särskilt länge över saker jag ville ha eller vad jag ville göra.
Att slippa fundera över nackdelar, fördelar, bakdelar och ja, alla jävla delar som ingår i ett vuxet beslut.
Jag kan sakna det ibland.
Att någon annan tar besluten åt mig.
Att slippa fundera så mycket utan hellre bara ställa frågan: "Får jag?"
Så kommer ett "ja" eller ett "nej" och... sen är det klart.
Hur beslutet sedan föll ut... tja, inte mitt fel
Tänk vad skönt.. att bara kunna skylla allt på mamma.
