Frimodig
Ett ord jag inte tänkt på. Ett ord som är bra på många sätt. Alltså, själva ordet.
Det innehåller väldigt många synonymer... i ett enda ord! (googla så ser du själv)
Delar jag upp det:
- Fri
- Modig
Innebär det att vara modig nog att vara fri? Att man inte är rädd för friheten?
Modigt fri. Fri och modig nog att vara ärlig, framåt eller naturlig... den man är för stunden i vilka stunder som helst?
Okej, vad kom det här ifrån?
Jo, jag ser dokumentären som berättar om Gun.
Hon är en av Ingmar Bergmans kärlekar och storyn om de två är verklighetens story bakom "Trolösa".
Gun beskrivs som frimodig. Därav kom ordet till mig.
Gun verkar ha varit en bra person. I alla fall enligt hennes vänner, barn och även enligt Ingmar själv.
Frimodig. Jag känner på ordet och tänker på de jag har omkring mig.
Frimodigheten glimtar igenom nu och då. Förstås när de är i tryggt sällskap. Räknas det som "modigt fri" om man bara är det i vissa situationer men inte i alla? Eller räknas det då som en slags klok frimodighet? Periodiskt frimod? Anpassat frimod? Men då kanske det inte räknas som en personlighet?
Mina vänner är kloka. Underbara och kloka. Klokt frimodiga. Deras frimodighet ställer inte till så himla mycket tok för dem själva eller andra. Ansvarsfull frimodighet. Så fint. Mina vänner är de finaste. Öppenhet.
Frimodigheten kommer också ibland som glimtar av frustration eller i
känslomässigt kaos. När känslorna gjort att man inte orkar bry sig om vad andra tänker (känslan är för stor för en att hålla inne). Men det är väl inte frimodighet när man bara reagerar... som i affekt? Nja... det är det nog inte. Det är nog något helt annat, förstår jag också.
Som ordnörd - kom nu "frimodig" tillbaka till mig och får en plats i mitt främre ordförråd igen. Tror det hamnat lite bakom en stund. Ni vet, på någon dammig hylla tillsammans med "korpulent" och "förtjusande".
Tror det är dags för mig att börja jobba... blir lite skelögd av alla tankar jag måste tänka.
